Glad, för att jag har fått ett jobb! Börjar den 9:e augusti på kirurgmottagningen i min hemstad. Äntligen får man börja jobba lite. Nåt att göra och pengar på banken!
Stressad, för att jag skriver DELF:en nästa vecka och jag är sjukt nervös och misstänker att jag kommer att misslyckas. Även stressad över jobbet, positiv stress visserligen men tänk om jag klantar mig redan första dagen. Lite stressad över det faktum att jag återigen ska spendera 6 månader i ett annat land än Markus. Börjar bli lite av ett signum för oss. Jobbigt iaf.
Ledsen, för att jag idag fick reda på att en kompis till oss, som är lika gammal som jag, fick en stroke (hjärnblödning) förra veckan. Han mår förhållandevis bra, har vissa motorikproblem i högerhanden och en muskel på höger sida av munnen hänger inte riktigt med. Inga problem med minnet, talet eller tanken dock, vilket är skönt. Men jag blev rädd och ledsen. Detta är den andre personen vi känner som fått en hjärnblödning. Den förste var också samma ålder som vi. Livet är mycket mer skört än vad man tror.
Sen är jag jävligt varm också, men det har inte så mycket med känslolivet att göra utan mer med vädret och temperaturen. Jag ska egentligen inte gnälla på att svenskarna gnäller för att det är för varmt, men seriöst, vad gnäller ni för? Ni har runt 30 grader i några veckor och det är världens tjohej i tidningar och på statusuppdateringarna på fejjan. Vi har mellan 33 och 38 grader varje dag (ca 25 på nätterna) i TRE MÅNADER! Jag har inte sovit ordentligt sen maj p.g.a. värmen. Var lite glada istället och ta vara på det fina vädret, snart kommer vintern med (förhoppningsvis) massa snö (som jag missade totalt i år eftersom jag åkte ner hit samma dag som det började snöa på allvar). Men ni kommer väl gnälla över att det är för mycket snö...igen.
Nu har jag gnällt färdigt för idag. Jag kanske gnäller mer i morgon. Jag är ju ändå svensk.
À bientôt!
Jag gnäller inte. Älskar värmen!! Det enda jag gnäller över är att jag lyckas jobba jämt när det är som finast.. :-(
SvaraRaderaTråkigt med er vän. Det är så hemskt att en som inte ens är 30 kan drabbas av något sådant.
Vad fin din nya design i bloggen är! :) Älskar verkligen bakgrunden med molnen och flygplansvingen, har du tagit bilden själv?
SvaraRaderaGrattis till jobbet! Förstår att det måste kännas jobbigt att vara ifrån Markus, men är det en sak som är säker så är det att tiden går fort. Det inser man ännu mer nu när man faktiskt har ett levande bevis (inez) på det! ;)
Tråkigt att läsa om er vän. Obehagligt! Det där med att alltid leva dagen som om den vore den sista, kanske inte är en massa snack i alla fall? :(
Kram till dig och hälsa Markus!
(Haha, fick Iness i ordkontrollen! :))
Matilda: Jag menade inte att du specifikt gnällde...var mer andra personer jag syftade på. :) När ni kommer ner hoppas jag att det är lika varmt som nu så ni får "känna på riktig värme"...
SvaraRaderaLisa: Tack! Det är inte jag som tagit fotot, det fanns i bloggers nya designverktyg. Men jag har försökt ta bilden ut genom flygplansfönster, men det är verkligen svårt, tror inte att min kamera är gjord för sånt. :)
Tiden kommer säkert gå jättefort, särskilt med tanke på att jag ska jobba 100% från dag 1. Men det verkar som om jag och Markus alltid kommer att ha något hinder på vägen innan vi verkligen kan känna oss hemma någonstans.
Vår kompis mår som sagt förhållandevis bra, men det är läskigt att tänka på att han är lika gammal som jag och redan fått en stroke. Carpe diem säger jag bara! :)
Markus hälsar tillbaka! KRAM!