Vi har katter på vår gård. Tre stycken faktiskt, ibland fyra. De smyger omkring och letar efter mat, ibland får de syn på något spännande och går i "attack-mode". Det bor en liten tant i vårt hus som lägger ut kattmat i en låda dit katterna går och äter ibland. Det händer inte särskilt ofta dock.
Vi har döpt katterna till Korvkatten (Korvas, Korven, Korvis, Fegis, Mes), Garfield (Gustaf, Gusten, Slöis) och Tjockis (...Tjockis).
Korvas är sötast och vi brukar slänga ner lite mat till den från balkongen. Tjockis brukar springa fram för att sno maten, men eftersom h*n redan är tjock så det räcker (därav namnet) så får man liksom skrämma bort den för att Korvas ska få en chans. Korven är supermesig, om man slängt ner en bit mat till henom så dröjer det 5 minuter innan h*n vågar sig fram för att snusa på käket. Korvis brukar oftast gå i "attack-mode"/"smyg-mode", men det är aldrig nåt spännande, för det mesta bara insekter...eller kanske ett dött löv. En gång var det Garfields svans. Spännande värre. Kvällsunderhållning på hög nivå.
Garfield heter så för att han är orange/röd. Och för att han är lat. Ligger alltid och solar, anstränger sig inte i onödan om man säger så. Tror att han är åldermannen i gruppen.
Tjockis är som sagt var tjock, men jag tror att det kan bero på pälsen, långhårig som tusan.
Den fjärde katten har vi bara sett en eller två gånger, men den är jättefin. Stor, svart, korthårig katt med ljusgröna ögon. Ganska försiktig. Trodde att h*n skulle hoppa på Korven, men ingenting hände. Däremot gick den in i lådan där den lilla tanten brukar lägga maten och då såg Korven lite förnärmad ut. "Men...men, det där är ju min mat... Vad fasen gör du där inne...?....Ska vi leka???"
Korven är vit, svart och grå. Söt söt söt! Ska lägga upp en bild så snart jag lyckas ta en bra. :)
